Valet av innebandyklubba görs ofta av personliga skäl. Den ska motsvara spelarens önskemål när det gäller bland annat flex och vikt. Men skiljer klubborna sig även mycket åt när det gäller kvalitet och hållfasthet?
Testfakta lät det brittiska tekniklaboratoriet Intertek testa sju olika fabrikat av innebandyklubbor på den svenska marknaden, för att titta på skillnader i hållbarheten i både skaft och blad. Intertek monterade klubborna i maskiner som utsatte dem för tryck till dess att brott uppstod
– Alla klubbor är starka, i alla fall för att vara så lätta och tunna. Men Exel Chill 3.0 sticker ut som allra starkas. Den är dubbelt så hållbar som de flesta av klubborna i testet, och klarar till exempel 100 kilos tryck i mitten av skaftet och 43 kilo nere vid bladet. En anledning till att den är så tålig kan bero på att skaftet delvis består av kevlar, säger Phil Rhodes, testansvarig på Intertek.
TABELL MED RESULTAT FRÅN TESTET
Fyra av testets klubbor, Unihoc, Zone, Biltema och Fat Pipe, klarar endast runt 20 kilos tryck nere vid bladet. Det motsvarar enligt Phil Rhodes ett hårt slag med klubban mot ett hårt underlag.
– Dessa klubbor skulle gå sönder vid ett sådant slag.
Enligt Jan Jacobsson på butiken innebandyspecialisten Klubbhuset i Göteborg, går skaften av oftast av just nere vid bladet.
– De reklamationer vi får in består till den absolut största delen av brott på skaftet nere vid bladet. Det är en fråga om materialets egenskaper och den snabba utvecklingen av innebandyklubbor. Man testar hela tiden nya saker, och det påverkar tåligheten och livslängden.
Klubborna är betydligt starkare i mitten av skaftet. Även där är Exel starkast, och klarar 103 kilos tryck. På Salming-klubban, som presterade sämst i detta moment, uppstod brott vid 70 kilos tryck. Magnus Augustsson på Klubbhuset säger dock att brott i mitten av skaftet inte är något större problem.
– Många innebandyspelare trycker med den nedersta handen mitt på skaften, så visst utsätts klubborna för påfrestning även där. Men vi får inte in många reklamationer där skaften gått av på mitten, även om de har ökat de senaste åren, säger han.
En aktiv innebandyspelare kan byta blad så ofta som en gång i månaden. Bladen sitter fast i skaftet både med hjälp av skruvar och med lim. Intertek undersökte därför åverkan på skruvarna och gängorna vid upprepade byten av blad. Upp till tolv byten genomfördes. Bäst i detta moment var Unihoc, som efter tolv byten inte visade på någon åverkan. Sämst var Biltema, vars gängor i ett av skruvhålen var förstörda redan efter det första bytet. Näst sämst var Zone med fyra byten.
– Problemet är att gängorna sitter i de mycket tunna väggarna i skaftet. Det var helt enkelt utslitna i ett av de två hålen när vi försökte få fast det andra bladet. Bladet sitter fortfarande fast, men inte lika bra som tidigare, säger Phil Rhodes.
Magnus Augustsson byter ofta klubblad och enligt honom motsvarar Interteks resultat verkligheten.
– Man bör ju kunna byta blad mer än ett par gånger, men det går ju inte att göra det hur många gånger som helst. Efter ett tag får man dra in skruven på andra stället helt enkelt. En tillverkare har faktiskt börjat skicka med större skruvar just för att undvika det här problemet.
Intertek utförde även ett nötningstest på bladen. De släpptes 10 000 gånger från 80 centimeters höjd mot ett hårt träunderlag. Därefter undersöktes bladen för att se hur de påverkats av behandlingen.
– Samtliga blad klarade detta bra. Endast mindre nötning uppstod, säger Phil Rhodes.
