Vintern har kopplat greppet om Sverige. Många som redan har skruvat ned temperaturen inomhus har satt på sig en extratröja för att motverka rekordhöga energikostnader. Av samma anledning står sannolikt ett värmande duntäcke på fler önskelistor än vanligt inför den här julen. Vad ska man då tänka på när man ska köpa ett duntäcke – och hur stora skillnader i kvalitet återspeglas i prissättningen?
Testfakta har låtit testa sju normalstora duntäcken på den svenska marknaden. Samtliga innehåller dun från and och prisspannet går från 1295 kronor till 3 989 kronor.
[PDF]
Testet är utfört vid det schweiziska laboratoriet IDFL som är specialiserade på test och utvärdering av produkter med fjäderdun. Tyngdpunkten i testet och bedömningen ligger på mängden dun, dunets kvalitet, värmeisolerande förmåga och andningsförmåga. Även kvaliteten på tyget och konstruktionen ligger till grund för den slutgiltiga betygsättningen.
Många utgår från mängden dun när de ska köpa ett duntäcke. Det är också mått som tillverkarna använder i sin marknadsföring.
– Täckets tjocklek sammankopplas ofta med värmeförmågan, men tjockleken i sig har väldigt sällan att göra med täckets kvalitet. Det är kombinationen av mängden dun, dunens kvalitet och fördelningen i täcket som är avgörande för den värmeisolerande förmågan, säger Geoffrey Allred, testansvarig på IDFL.
Detta blir ganska tydligt illustrerat i testet där Cura med ett relativt högt duninnehåll har sämre värmeisolerande förmåga än många täcken med ett avsevärt lägre duninnehåll.
Omvänt ger testvinnaren Värnamos täcke en väldigt bra värmeisolation, trots att mängden dun i täcket är betydligt lägre än till exempel Hemtex, testets tvåa.
Skillnaden förklaras med dunets fluffighet, eller bärighet som det heter på fackspråk.
– Dun som fyller en större volym ger en bättre värmeisolering och håller temperaturen på en bra nivå, säger Geoffrey Allred.
För en vanlig konsument är det förstås svårt att bedöma om mängden dun verkligen motsvarar vad tillverkaren anger. Testet avslöjar också i två fall relativt stora avvikelser från den deklarerade mängden - så pass stora att laboratoriet bedömde dem som felaktigt deklarerade.
Kronborg från Jysk uppvisade en negativ avvikelse med 20 procent. Ikea låg också under deklarerad nivå, med en negativ avvikelse på 13 procent. Övriga täcken hamnade inom felmarginalen för den uppgivna mängden.
Täckets överdragstyg är viktigt, inte minst för astmatiker. Tyget bör dels hålla tätt så att partiklar och damm i dunet inte släpps ut, dels förhindra att kvalster tar sig in i dunet. Ikeas tyg får testets högsta betyg, bland annat för att tyget har den högsta trådtätheten. På den andra änden av betygsskalan hittar vi Cura som släppte igenom för mycket partiklar.
Täckenas konstruktion har även ”synats i sömmarna”. De flesta håller en genomgående hög nivå. Den enda som sticker ut negativt är Ellos som bland annat får omdömet dåligt när det gäller just sömmarnas kvalitet.
Var kommer dunet ifrån då? Alla täcken i testet innehåller dun från and, men inte från svenska gräsänder. En klar majoritet av allt dun i täckena är enligt Geoffrey Allred biprodukter från fågeluppfödning.
– Merparten kommer från Kina, en stor andel kommer också från fågelfarmer i Europa och övriga länder. Med hjälp av olika certifikat och hållbarhetskrav ska tillverkarna och underleverantörerna ha kontroll över dunens ursprung och förädling genom hela kedjan, allt för att undvika dun från djur som hanterats dåligt.
Alla täcken utom Ikea har någon form av märkning avseende hållbarhetskrav på dunet.