GPS (Global Position System) användes först i militära sammanhang. Med hjälp av signaler från ett antal satelliter kan en GPS-mottagare visa var man befinner sig med hjälp av en datoriserad karta.
Friluftskartorna i Garmin och Magellans mottagare är topografiska och baseras på lantmäteriets kartmaterial i skalorna 1:50 000 och 1:100 000.
Fem bärbara GPS-mottagare har laboratorietestats och jämförts av Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut i Borås. Resultatet har sammanställts i fem huvudmoment:
1) Batterikapacitet: Driftstid i timmar baserat på tillverkarens uppgifter.
2) Bildskärmen: Storlek, ljusstyrka (uppmätt i candela per kvadratmeter) och färg eller svartvit skärm.
3) Friluftskartan: Detaljrikedom i den friluftskarta som de olika tillverkarna erbjuder.
4) Användarvänlighet: Hur enkelt är det att markera nuvarande position, starta navigering till en ny position, lägga in en rutt med flera positioner, starta navigering längs en rutt och navigera tillbaka längs ett lagrat färdspår.
5) Teknisk prestanda: Hur stämmer verkligheten med kartan vid stillastående och vid förflyttning, satellitkontakt i tät skog samt tid för att starta mottagaren och finna rätt position.
I slutbetyget har användarvänlighet, teknisk prestanda och kartmjukvaran vägt tyngst. De står för 27 procent var av slutbetyget, medan batterikapaciteten och bildskärmen viktas till 10 procent var av slutbetyget.