Philippe Barreca för den lilla koppen till näsan, drar in doften, sedan hörs en rejäl sörpling när han smakar den första klunken espresso. Känner efter, låter den stanna kvar uppe vid gommen ett tag, sedan spottas allt ut i vasken. En kaffesmakares rutiner för osökt tankarna till vinsmakarens.
– Man vill träffa smaklökarna uppe i gommen, därför sörplar jag, det är känslan av styrkan på tungan som avgör, säger Philippe Barreca, kaffeexpert som flera gånger har deltagit i Cup of Excellence, en tävling som korar kaffeproducerande länders bästa bönor.
Till vardags jobbar han även som inköpsansvarig på kaffegrossisten Arvid Nordquist, som fick i uppdrag av Testfakta att testa nio helautomatiska espressomaskiner. Automatiken i det här fallet innebär att de tar hand om hela processen från rostad kaffeböna till färdig espresso. De maler kaffebönorna, doserar och packar pulvret i bryggenheten och pressar igenom uppvärmt vatten till en färdig espresso.
Modellerna i testet har en prislapp på mellan 7 500 till 13 000 kronor. Lägger man så mycket pengar på en kaffemaskin så har man också rätt att förvänta sig en prestanda i toppklass.
Viktigast är så klart att den ska göra gott kaffe men även skumma fluffig mjölk till cappuccinon. Proffsprovarna Philippe Barreca och Martin Johnson bedömde smak, utseende, temperatur och lukt i ett blindtest. Helhetsintrycket är viktigt för kaffeupplevelsen.
– Jag tänker på synintrycket innan jag smakar på kaffet. Creman (espressons skum, reds anm) ska vara bra, fluffig och inte för mörk eller ljus. Är den för mörk är det för mycket bitterämnen i. Sedan ska det dofta behagligt. Om det är dåligt kan det dofta metall och surt. Men mest handlar det om smaken, om espresson är av bra eller dålig kvalitet, säger Martin Johnson.
Smaken skiljer sig mycket mellan modellerna. Bäst espresso, enligt Barreca och Johnson, gjorde en av testets dyraste maskiner från Electrolux som också kom tvåa i testet som helhet. Dock tar den ganska lång tid på sig att starta, något som kan vara ett stressmoment under hektiska morgnar. Testförloraren Philips blev sämst på espresso med betyget två.
[[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"6973","link_text":null,"attributes":{"class":"media-image media-element file-media-large"}}]]Allra bäst på lungo, alltså en espresso med mer vatten i, var testvinnaren Jura, också den en av testets mest kostsamma modeller med ett pris på cirka 13 000 kronor. Förutom att den var enkel att använda och hade många inställningsalternativ på kaffekvarnen, hade den dessutom kortast uppstartstid och fixade snabbt till en god espresso.
För den med lite tunnare plånbok är testets mest prisvärda variant från Melitta ett alternativ. För 9 000 kronor får man en lätthanterlig espressomaskin med en ångvispfunktion som gav testets bästa skummade mjölk. Samtidigt får man stå ut med en högljudd kaffekvarn och en något sämre espresso.
För dem som föredrar lite mildare aromer är cappuccinon eller latten ett alternativ. Alla maskiner skummar mjölk, även om metoderna skiljer sig. Vissa modeller har klassiska lösningar – att mjölken skummas i en kanna som hålls under ångröret. Andra har specialkannor som ansluts till ångröret. De mest avancerade maskinerna skummar mjölken automatiskt.
I slutänden är det förstås allra viktigast att mjölken smakar bra. Här fick de två smakexperterna rycka in igen och bedöma temperatur, smak och fluffigheten. Över lag gav maskinerna en fluffig och bra mjölk. Bäst var Melittas och något sämre var De Longhis som fick avdrag för stora bubblor.
Men en god espresso eller latte är inte bara upp till maskinen. Vad är det viktigaste att tänka på?
– Att kaffe är en färskvara. Vi är så noggranna med ägg och mjölk som inte får gå en dag över bäst före-datumet. Men kaffe kan stå en månad i skafferiet utan att vi bryr oss. Förbrukningstiden på kaffe är sju till tio dagar om det är malda bönor. Efter det börjar kaffet att oxidera och förlorar sina aromer, säger Philippe Barreca.