Intresset för djur- och fågelliv växer bland svenskarna. Det märks inte minst hos Sveriges Ornitologiska Förening som ökat medlemsantalet radikalt de senaste åren.
– Det är många som fått upp ögonen för att man mår bra av att vara ute i naturen, inte bara de grönklädda, allvarsamma gubbarna som kännetecknade fågelskådarna förr. Nu är snart hälften av medlemmarna kvinnor och stämningen är mycket lättsammare, säger Anders Wirdheim, informationschef på föreningen.
Men vad ska man då satsa på för utrustning om man vill se något? Många av de vanligaste frågorna som Anders Wirdheim får handlar om kikare – vad man ska välja och hur mycket man behöver lägga.
– Jag brukar säga att man bör vara beredd att betala i alla fall två tusen kronor för en kikare. Från den prisnivån kan man räkna med att kvalitén är lite stabilare och att man får någonting som håller. Har man tur kan det gå att hitta bra exemplar som är ännu billigare, men där är kvalitén ojämnare och kontrollen sämre, säger han.
Ett annat viktigt råd handlar om konstruktionen: Äldre kikare är ofta av så kallad porroprismatyp, som visserligen släpper in mycket ljus, men är mycket känsliga för stötar.
– Välj istället en kikare med takkantsprisma, som de flesta modernare modeller har. De är mycket stabilare och håller bättre, säger Anders Wirdheim.
Den som ska köpa kikare måste också fundera över graden av förstoring, alltså hur nära man vill komma sitt objekt. Andra parametrar är hur stort synfält man ska få med när man tittar i kikaren, och hur mycket ljus linsen ska släppa in. Detta får man sedan väga mot kikarens vikt och hur lätt den är att använda.
– När jag hör personer som är missnöjda med sin kikare så handlar det nästan alltid om att de köpt en för stor och tung kikare, så där får man se upp. Stora frontlinser släpper visserligen in mycket ljus, men större linser ger mer glas och då blir kikaren också tyngre.
En mindre handkikare med åtta gångers förstoring och en frontlins på 30-40 millimeter i diameter tycker Anders Wirdheim är lagom för den som vill börja skåda i skog och mark. En sådan kikare skulle ha beteckningen 8x30 eller 8x40.
Har kikaren större förstoring kan du få en mer detaljerad bild på längre håll, men större förstoring gör också bilden känsligare för rörelser och det kan vara svårt att hålla kikaren tillräckligt stilla för att se bra. Vill man ha över tio gångers förstoring kan man behöva använda ett stativ. På båtar rekommenderas inte mer än sju gångers förstoring eftersom underlaget gungar.
Och även om man inte tänkt vada i kärr eller paddla kanot med sin kikare så bör den vara vattentät.
– Bra kikare är fyllda med kvävgas som skapar ett övertryck, vilket gör att varken vatten, fukt eller dammpartiklar tränger in. Jag tycker man ska välja en sådan, de har längre livslängd, säger Anders Wirdheim.
