Just nu är det kräftsäsong och många svenskar frossar i det älskade skaldjuret som fångas i både svenska vatten och importeras från länder som Turkiet och Spanien. Men kan man helt bekymmerslöst tugga i sig mängder av kräftstjärtar, kräftsmör och högljutt sörpla i sig resten? Testfaktas nyhetsbyrå har låtit Eurofins i Lidköping analysera förekomsten av så kallade PFAS-kemikalier i åtta fabrikat av frysta och färska kräftor som säljs i svenska butiker.
PFAS kopplas samman med ett sämre immunförsvar hos barn, leverskador och sköldkörtelrubbningar. De mest kända PFAS-ämnena – PFOS och PFOA – misstänks även vara cancerogena och kan medföra negativa effekter på fortplantningsförmågan. PFAS kallas ibland evighetskemikalier eftersom de inte bryts ned i naturen och lagras i kroppen hos djur och människor.
Under senare år har studier som påvisat PFAS-förorenat dricksvatten på flera ställen i Sverige fått stor uppmärksamhet. Jämfört med många andra länder hämtar vi i Sverige en stor andel av vårt dricksvatten från insjöar, åar och brunnar. Stora mängder PFAS har också uppmätts i vattendrag och fiskbestånd som ligger nära flygplatser där brandskum, som innehåller PFAS-kemikalier, använts vid övningar.
[PDF]
För dricksvatten ligger det svenska PFAS-gränsvärdet på 100 nanogram (ng) per liter, men enligt ett aktuellt förslag från Livsmedelsverket ska det kraftigt reduceras till 4 ng/liter. Danmark har som jämförelse nyligen infört ett gränsvärde på 2 ng/liter och i Kalifornien föreslås ett gränsvärde på så lågt som 0,007 ng/liter för en av de mest skadliga PFAS-typerna.
För livsmedel finns inget motsvarande gränsvärde. I stället utgår man från ett riktvärde för intag per kilo kroppsvikt och vecka. Värdet är framtaget av EFSA, den europeiska motsvarigheten till Livsmedelsverket, och som ett resultat av flera negativa hälsoeffekter sänktes nyligen riktvärdet rejält till 4,4 ng/kg kroppsvikt och vecka.
Testfaktas analys omfattar ett 50-tal PFAS-ämnen, däribland fyra (PFOS, PFOA, PFHxS, PFNA) som utgör grunden för EFSA:s riktvärde.
Resultatet är entydigt. Den sammanlagda uppmätta halten uppvisar kraftigt förhöjda värden för de svenska kräftorna i testet. Högst halt har Ullmo från svenska insjöar (ospecificerat) med 14 062 ng/kg, jämfört med 106 ng/kg för Fiskeriets turkiska kräftor och så lågt som 20 ng/kg för Ullmos egyptiska kräftor.
Testfakta har utifrån mängden kräftkött och kräftsmör som kräftorna innehåller räknat ut hur många kräftor som en person på 70 kg kan äta under en vecka, innan man når EFSA:s riktvärde. För de svenska kräftorna motsvarar riktvärdet då 22 till 46 gram – vilket omräknat till antal är ungefär 3 till 5 svenska kräftor (cirka 9 gram ätbart per kräfta).
Vi har då inte tagit hänsyn till att PFAS-nivåerna i smöret är avsevärt högre än köttet, vilket betyder att antalet kräftor tills man når riktvärdet är lägre än så.
Motsvarande antal för de importerade kräftorna är 64 till 1 973 kräftor.
– I praktiken bör man alltså enligt EFSA riktvärde inte äta mer än en handfull svenska kräftor på skivan. Det är ett resultat som manar till eftertanke, säger Torbjörn Synnerdahl, projektansvarig på Eurofins.
Då ska man också komma ihåg att testet inte väger in andra källor till PFAS, som till exempel dricksvattnet och andra livsmedel.
Samtliga kräftor ska enligt producenternas information på förpackningarna vara vildfångade i olika miljöer.
– Om alla är vildfångade understryker det att svenska PFAS-nivåer ligger väldigt högt. Det skulle inte vara lika överraskande om en odlad och importerad kräfta hade lägre värden. Odlad fisk brukar också ligga lägre än vildfångad, säger Torbjörn Synnerdahl.
Miljöprofessorn:
”Det krävs ett förbud på global nivå!”
Åke Bergman är professor emeritus i miljökemi vid Stockholms universitet och har sedan 90-talet forskat kring hormonstörande ämnen, inklusive PFAS. Även han reagerar på att skillnaderna i PFAS-halterna mellan de svenska och importerade kräftorna är så stora, trots att samtliga uppges vara viltfångade i sina respektive geografiska miljöer.
– Stämmer uppgifterna från producenterna pekar det på att svensk miljö är mer förorenad än de andra miljöerna där det finns vilda kräftor, säger han.
– Det skulle som jämförelse vara intressant att få veta halterna av PFAS i inlagda kräftstjärtar som ju konsumeras i stora mängder.
Han skulle gärna se en kompletterande analys av bekämpningsmedel, antibiotika och tungmetaller i kräftorna.
– Det är rent generellt viktigt att vi får veta mer om de olika kemikalieblandningarna i livsmedel.
Åke Bergman anser att samtliga PFAS-varianter utgör ett stort problem för människa och miljö.
– Alla är inte testade men deras egenskaper kan antas vara liknande på grund av deras liknande kemiska strukturer.
Hur ska man som konsument tänka?
– Mitt råd är att äta en varierad kost med så mycket ekologiskt odlad mat som möjligt. Vad gäller kräftorna tycker jag att man ska begränsa intaget av kräftor med höga PFAS-halter och samtidigt fråga vad man vet om andra miljöföroreningar i de kräftor man köper. Sätt press på leverantörerna. Naturligtvis krävs ett förbud för tillverkning och användning av alla PFAS både inom EU och på global nivå.