Sommaren 2008 skickade Marika Irvine sin 16-åriga son Tim på språkresa till England med STS språkresor. Tim skulle tillbringa tre veckor i Oxford där han skulle gå i skolan och bo i en värdfamilj tillsammans med ungdomar från andra länder. Men resan blev inte riktigt vad familjen Irvine hade hoppats på – långt därifrån. Redan första kvällen ringde Tim hem till sin mamma.
– Tim berättade att pappan i värdfamiljen redan under de första timmarna uttryckt främlingsfientliga åsikter. Han pratade bland annat illa om en av de två andra ungdomarna som skulle bo i familjen men som inte anlänt ännu och som hade ett arabiskklingande namn, berättar Marika Irvine.
Pappan ska ha sagt saker som att ”det är sådana som han som kommer hit och tar våra kvinnor” och ”allt ont i vårt land stammar från muslimerna”. Tim kände ett så stort obehag att han helst ville byta till en annan familj. Men eftersom han redan hade flyttat in ville både Tim och hans mamma att STS skulle sköta det så snyggt som möjligt. Detta var Marika Irvine noga med att påtala när hon ringde till STS dagen efter.
– I stället kontaktade de familjen direkt och berättade vad jag sagt. Pappan i familjen rusade in på Tims rum och släpade med honom till STS lokalkontor. Där fick Tim en utskällning av STS platschef som sa att om det inte passade med den här familjen så skulle han se till att Tim hamnade i familj som bara var ute efter pengar och inte var intresserade av några ungdomar. Jag kommer fortfarande ihåg Tims sms: ” Någon har tjallat, jag sitter i skiten”, säger Marika Irvine.
För Tims del slutade språkresan där. En vän till Tims pappa, som bodde i Oxford, kom och hämtade honom. Han fick han tillbringa några dagar hos engelska släktingar innan han flög hem till Sverige igen. Marika Irvine anmälde händelsen till Allmänna reklamationsnämnden, ARN som beslutade att familjen skulle få tillbaka hela kursavgiften på 15 000 kronor. I beslutet skriver ARN att värdfamiljen ”inte uppfyllt de krav som rimligen kan ställas utifrån vad som utlovats av STS Språkresor” och att STS ”uppenbarligen bara förvärrat situationen” när det enda man gjorde var att kontakta familjen.
– Det hade kunnat bli okej om STS hade skött det hela lite snyggare, men det hela var så otroligt oproffsigt. Man kände sig helt maktlös som förälder. Tänk om Tim bara varit elva eller tolv år gammal, säger Marika Irvine.
Hon är inte ensam om att vara missnöjd med sitt barns språkresa. Sedan år 2000 har Allmänna reklamationsnämnden, ARN, fått in mellan 6 och 27 anmälningar om året som gäller kortare språkresor under sommaren. Ofta handlar det om just boendet – att värdfamiljerna varit olämpliga, aldrig varit hemma eller som i ett fall från i fjol där en ung flicka tvingades bo i ett rum som höll på att renoveras. Enligt ARN innebar det uppenbara säkerhets- och hälsorisker för flickan.
Av språkresearrangörerna är det STS och EF – de två största arrangörerna – som fått klart flest anmälningar de senaste tio åren, 66 respektive 51. James Crimp, som ansvarar för språkresor på STS, känner inte till enskilda fallet med Tim Irvine.
– Men det finns ingen tolerans för en rasistisk värdfamilj hos STS. Hade vi vetat om detta innan hade vi aldrig låtit några ungdomar bo där. Vi skriver kontrakt med våra värdfamiljer där det tydligt framgår vilka regler och krav som gäller och en gång om året gör vi hembesök. Boendet är en jätteviktig del av en språkresa, säger han.
På Konsumentverket tittar man i första hand på språkresearrangörernas avtalsvillkor och marknadsföring. Enligt Katarina Karlsson, som arbetar med resor på Konsumentverket, handlar de flesta anmälningar som myndigheten får in om bristande prisinformation.
– Det kan handla om att priset höjts precis innan man åkt iväg eller att det tillkommit kostnader för utflykter eller liknande saker, säger hon.
När det rör boendet eller brister i själva utbildningen tror hon att de flesta missnöjda konsumenter gör upp direkt med arrangören eller vänder sig till ARN.
– Samtidigt kan man se det som vilseledande marknadsföring om inte företagen håller vad de lovar. Skulle vi få in många sådana anmälningar så skulle det kunna bli ett fall för Konsumentverket. Vi driver inte några enskilda fall utan det måste finnas ett allmänt konsumentintresse, säger hon.
