Glödlampan är snart ett minne blott. Men hur ser då alternativet ut? Svaret på frågan är: sådär. Visst är lamporna mer energisnåla och håller längre än sina glödande föregångare. Och visst har de blivit bättre på att ge ett varmare och trevligare ljus jämfört med för ett par år sedan.
Men ett stort problem är tiden det tar för lamporna att tändas ordentligt. Hälften av lamporna kräver över tre minuter innan de kommer upp i 90 procent av sin ljusstyrka. En av testets dyrare lampor från Philips behövde närmare fem minuter.
– Det måste man betrakta som dåligt. Det är inte rimligt att man ska behöva vänta fyra till fem minuter innan man ser ordentligt på toaletten eller i garderoben. Här har det inte hänt särskilt mycket, säger Gösta Werner, testledare på Sveriges Tekniska Forskningsinstitut SP, som utfört testet.
Enligt EU:s ekodesigndirektiv bör lågenergilampor nå 60 procent av ljusstyrkan inom en minut. Det klarar alla utom Philips och Megaman – om än med nöd och näppe. Men Gösta Werner tycker att det är ett för lågt ställt krav.
– 90 procent är mer rimligt. En gammal människa kan behöva tio gånger så mycket ljus som en ung för att se lika bra. Har du köpt en lampa som säger sig ge 9 Watt så vill du ha den effekten och inte dryga hälften.
Kalle Hashmi, belysningsansvarig på Energimyndigheten, håller med om att lågenergilampor har långa tändningstider. Men han tycker att det stora problemet är hur tillverkarna marknadsför lamporna.
– Den stora lögnen är att till exempel en lågenergilampa på 11 Watt skulle ersätta en 60-Watts glödlampa. För att komma upp i motsvarande 60 Watt behövs snarare en lågenergilampa på 15 Watt. Hade man hållit sig till sanningen skulle de långa tändningstiderna inte vara ett lika stort problem.
[PDF]
Kritiken bekräftas av testresultaten. Ingen av lamporna i testet når upp till utlovade watt-tal, det vill säga de tal som motsvarar de gamla glödlamporna. Sämst är Megaman, som utlovar ett ljusflöde motsvarande en 45-Watts glödlampa, men endast når dryga 60 procent av detta.
Lågenergilampor ska också hålla klart längre än glödlampor – mellan 10 000 och 15 000 timmar. För att få en indikation på hållbarheten mätte laboratoriet ljusflödet efter först 100 timmar och därefter vid 1 000 timmar. Enligt kraven får en lampa inte tappa mer än 25 procent av sin ljusstyrka.
– Alla klarar detta, men Tero ligger på gränsen. Den har tappat 23 procent efter 1 000 timmar och då är det svårt att tro att den håller så länge som 10 000 timmar, säger Gösta Werner.
Ett moment där lamporna skiljer sig åt är kapaciteten vid låga temperaturer. Laboratoriet mätte ljusflödet vid -20 grader och här var det framförallt två lampor som stack ut negativt, Osram och Anslut som förlorade 68 respektive 81 procent av sin kapacitet.
– Den som tänkt köpa en lampa till garaget bör inte välja någon av dessa, säger Gösta Werner.
Men med undantag för kapaciteten vid sträng kyla är skillnaderna i kvalitet mellan lamporna inte särskilt stora. Något som däremot skiljer sig mycket är priset – från 25 kronor upp till 150 kronor. För konsumenten blir alltså slutsatsen att priset är den överlägset viktigaste faktorn vid valet av lågenergilampa.
På Energimyndigheten, som gör egna tester av lågenergilampor, är man av samma uppfattning.
– Priset har inget med kvalitet att göra. Problemet är att det inte finns någon konkurrens eftersom butikerna oftast bara ger utrymme till en eller två tillverkare, som kan sätta vilka priser de vill. Därför är det viktigt med den här typen av tester och prisguider, säger Kalle Hashmi på Energimyndigheten
Lamporna innehåller kvicksilver
Alla lågenergilampor innehåller kvicksilver, men ingen lampa i testet överskred dagens gränsvärde för lågenergilampor på 5 mg. Alla låg även under det nya gränsvärde på 2 mg, som just nu diskuteras inom EU.
Men man ska alltid vara försiktig när man handskas med trasiga lågenergilampor. Man bör till exempel aldrig använda dammsugaren utan samla upp lampskärvorna i en väl försluten glasburk. Om lampan är varm när den går sönder ska man vädra och lämna rummet i 20-30 minuter innan man plockar upp den. På kemikalieinspektionens hemsida (www.kemi.se), finns utförliga rekommendationer för hanteringen.
