– Jag tycker till att börja med att bilderna på förpackningarna generellt ser väldigt röriga och tråkiga ut. När man sedan ser rätterna tillagade, så ser det ganska chockerande ut, säger krögaren han.
Den första rätten Carl-Jan Granqvist reagerar på är Findus Lax Hollandaise, som han liknar vid en uppkastning snarare än en maträtt. Inte heller Fisk med rotfruktspuré från samma företag faller honom i smaken visuellt.
– Avföring med broccoli! Det ser verkligen ut som en bajskorv som ligger där, så den skulle jag absolut inte vilja ha. Dessutom är det generellt ingen bra idé att använda broccoli i sådana här rätter eftersom den luktar illa när den tillagas, säger finsmakaren.
På förpackningarna ser dock dessa rätter relativt aptitliga ut. Hur kan det då gå så snett på vägen? Tar företagen något ansvar för att inte vilseleda och lura konsumenterna?
På Findus försvarar man sig med att det är viktigt att konsumenterna tydligt ska kunna se vilka råvaror som ingår i rätten, och att det därför kan skilja en del mellan bild och verklighet. Man ska till exempel inte bli besviken på mängden kött. Men Inger C Larsson, kvalitetschef på Findus, medger att några av rätterna inte ser så aptitliga ut.
– Laxen ser ju inte så rolig ut, det håller jag med om. Här borde vi ha tagit om fotot. Men rätten ser även övertillagad ut. Om det har med produktionen, eller att vi har satt fel tillagningstid på förpackningen att göra, vet jag inte, säger hon.
Tror du att folk skulle köpa rätterna om bilderna var rättvisande?
– Bra fråga. Det kanske man inte… möjligtvis inte laxen.
Enligt Carl-Jan Granqvist är denna typ av mat riktad till en person som av olika anledningar har svårt att laga maten själva.
– Personer som är handikappade, eller har svårt att röra sig. Många gamla människor. Att sitta ensam och äta sådan här mat ger en väldigt torftig stämning, säger han och fortsätter:
– Det är tur för företagen att konsumenterna inte ser hur maten egentligen ser ut, för då skulle nog ingen köpa den. Jag önskar att de kunde ta bilder som motsvarar innehållet eller anstränga sig mer med upplägget, säger han.
Det finns dock industriell mat som håller måttet, enligt Carl-Jan Granqvist. Som exempel tar han Pyttipanna.
– Pyttipanna är utmärkt industriell mat. Den är till och med godare än när man lagar den själv, eftersom man sällan har rätt råvaror hemma.
Så, hur jobbar företagen med att bli bättre på det här området? Enligt Inger C Larsson pågår en diskussion om balansen mellan tydlighet gällande råvaror och rättvisande bilder.
– Det här visar att vi kan bli bättre på den här saken, säger hon.
