Scenariot är förmodligen välbekant. Allt du ska ha är ett glas vin, en kaffe eller dagens tidning. Men när du ska betala med ditt Visakort kräver handlaren en femma extra i avgift. Trots att köp med Visakort ska vara gratis för kunden.
– Visserligen ska banken, som handlaren har avtal med, upprätthålla Visas policy och regelverk. Men för att hålla en "god relation" med sina kunder ser bankerna mellan fingrarna på denna typ av extraavgifter, säger Bengt Nilervall, betalansvarig på Svensk Handel.

Carl Renström, kortchef på Handelsbanken, vill inte berätta hur deras avtal med handlarna ser ut och vad en korttransaktion kostar. Detta eftersom det handlar om en ”affärsrelation” mellan banken och handlaren.
   Men om jag betalar med Visa, som förbjuder handlaren att ta betalt, kan jag komma till er och klaga?
– Om vi får information om att våra kunder tar ut felaktiga avgifter för kortbetalningar kontaktar vi dem och om de inte rättar sig kan det bli så att avtalet sägs upp. Men du måste fråga dig själv vad du skulle tjäna på det, om det bara rör sig om en 50-öring hit eller dit, säger Carl Renström.

Men det finns värre exempel. Ryan Air tar ut en kortavgift på 55 kronor per person och flygsträcka. Med andra ord 220 kronor för två personer tur och retur. Oavsett om du betalar med Visa eller något annat vanligt kontokort.
– Ryan Air beskriver avgiften som en bokningsavgift och del av sin policy, så då kan vi inte lägga oss i, säger Natalie Kelly från Visa Europe.

Inte heller Konsumentverket verkar kunna göra något åt problemet. För dem är det viktiga att handlarna är öppna med alla avgifter. Desto handlingskraftigare är man i Tyskland. Där har en sammanslutning av konsumentorganisationer anmält flygbolagens kortavgifter till domstol. I juli i år meddelades domen. Flygbolag förbjuds att ta betalt av kortkunder om det inte finns några gratisalternativ.

Ryan Airs försvar att bokningar är gratis för dem med Electronkort föll inte domstolen i smaken. I praktiken är det nämligen så få som har Electronkort att det inte är att räkna som ett reellt gratisalternativ. Domstolen hämtar stöd för beslutet ur ett EU-direktiv. Det är egentligen samma direktiv som svenska lagar vilar på.
– Jag har inte satt mig in i det tyska fallet i detalj, men det kan vara intressant att titta på, säger Henrik Hoffmeister, jurist vid Konsumentverket. Det skulle också kunna ses som vilseledande marknadsföring om ett reseföretag kallar en avgift för bokningsavgift när avgiften i fråga i stället hänförs till betalning med vissa typer av kort.